Stures Dansorkester och en konstig morgonrock.

Har varit på klädbytardag och bytt till mig fem awesome plagg. Tur att det är en TILL klädbytardag imorgon också! Shit alltså. Vad fätt.

Här är ett band som jag ska stå längst framför på Emmaboda. Ska ba soak life och lyssna på skånsk baktakt i min nya rock med motiv av stora krusbär. LIVET!

Vi är kanske inte så bra på att hantera kaos-situationer, men vi är iaf långa.

Igår var vi hos Amina och spelade in mordfilm. Ska ej spoila något. Bara att den är awesome.

På vägen hem hände det i särklass läskigaste jag och Frida varit med om. När vi kom fram till hennes hus stängde jag av bilen. Efter en stund ser vi hur en bil närmar sig runt kurvan och jag blir lite nervös, mest för att det var mörkt ute och jag är xtremt mörkrädd. Men när den närmar sig så att vi kan se den, ser vi också att den kör väldigt fort och innan den nådde oss hann både jag och Frida tänka att Nu dör vi.

PANIKEN. KOM. FORT.

Ville att bilen skulle märka oss men hjärnan var helt låst och blockerad av feta demoner. Kunde inte starta bilen, visste inte hur eller var nyckeln satt. Därför satte jag händerna på ratten och skrek. Frida skrek också. Och alltså, det var inga mesiga jävla skrik. Vi skrek our lungs out.

Resultat: bilen såg oss. Körde lite mer åt höger så att han kom så långt bort från oss som möjligt.

Sen darrade jag i tio minuter och Frida sa att vi ska vara tacksamma för att vi lever.