Vill tatuera mina armar från axel till handled. Vet inte om jag är uttråkad eller nåt.

dag ett, presentera mig själv

Hejhej, jag heter Johanna. ÄR EN TREVLIG TJEJ, som ni vet.

Såhär ser folk mig: glad, smal och dålig hållning.

Såhär ser folk som känner mig på mig: högljudd, glad, otroligt snäll och drar ordvitsar som sällan blir besvarade.

Såhär är jag: allt som står ovan. Plus en massa andra saker som tillsammans bildar den mest intensiva och passionerade hatkärlek mellan mig och mig själv.

t.ex narcissistisk

33 07 62

Fixar mina naglar nu. Idag köpte jag och Lovisa ett par hängselbyxor och beundrade sedan folkfesten i Kalmar. Alla peppade den nya arenan. Nu är den jäveln invigd.

Tavlan i bakgrunden har Artur målat. Artur bor i ett hus som han själv har byggt. Artur och hans fru skickade alltid vykort när jag fyllde år och de glömde aldrig mammas namnsdag. De bor utanför Trelleborg, bredvid ett hus som innan var bebott av min mormor och en morfar. Idag bor där danskar som vill tjäna pengar på att bo i Sverige, men ändå jobba i Köpenhamn! De har målat huset turkost och har förstört gräsmattan som Brita och Agne alltid höll så fin. Jag kan fortfarande känna hur det brukade sticka under mina fotsulor när jag sprang över gräsmattan på baksidan av huset. Och jag kan fortfarande känna doften av tv-rummet i västra Tomarp, postlåda 84. Och jag kan, konstigt nog, även komma ihåg telefonnumret till mormor och morfar, trots att jag nästan aldrig ringde dem.

Släkten brukade ibland samlas om somrarna och sitta i den inglasade verandan på kvällen. Vi blev bara färre och färre genom åren; någon försvann, någon slutade följa med, någon skiljde sig och någon flyttade. Idag är det inte många kvar som man tycker om. Tur att det var trevligt en gång i tiden i alla fall.